Många säger åt mig att inte ta det så hårt,
Att jag ska bry mig men ändå inte så mycket,
Jag ska tänka, men inte för mycket,
Jag ska hjälpa men ändå se till att inte göra det för mycket,
Jag ska vara mig själv men inte låta det bli personlig,
Jag ska föreställa mig det värsta men inte tänka på det,
Alltid så många meningar, så mycket gör så men inte för mycket så, jag vet väl,
jag är inte dum!?
Jag kanske tar det personligt, kanske "bryr mig för mycket" men
det finns inget som är så tacksamt, ingenting..
Jag måste få ta det i min takt, jag tänker inte ändra det, inte mitt beteende,
inte en chans, jag gillar att se det, jag gillar att känns det.
Jag trivs med situationen och jag vet också att händer det så händer
det men låt mig få känna sorg, jag lovar, det kommer inte gå ut över
någon annan än mig själv och jag kommer fixa det, utan tvekan.
Låt mig få känna det, låt mig få göra det..
För det är just det som får mig att må bra trotts att det i några lägen
får mig att känna mig nere, känna sorg, den enda gången betyder ingenting,
ingenting om man tänker tillbaka på alla de andra så trevliga
stunder, så tacksamma stunderna!
Jag står kvar, låt mig vara mig själv för det är bara jag som
någonsin kan ändra det, bara jag.

Well I see trees of green and
Red roses too,
I'll watch them bloom for me and you
And I think to myself
What a wonderful world