En väldigt lustig och konstig känsla slog mig idag, jag börjar se och jag känner till och med av det själv, ett dåligt mönster. Ett alldeles för bekant mönster som jag själv målat en gång, just då visste jag inte att det än dag skulle påverka mig som det faktiskt gjort. Livet tar en vändning, kärleken är det bästa man har, inte sant? Jag är bara rädd att du väljer samma väg som jag gjorde, det är inget fel med hur det är, hur man handskas med situationen är en annan sak.. Jag är orolig för dig, min vän jag hoppas du väljer rätt! Jag har bestämt mig! Plötsligt verkar det så självklart, precis glasklart.. Frågan är bara hur jag ska gå till väga med detta för att det ska bli på bästa sätt, jag kommer nog på en lösning. Känner mig väldigt känslomässig, passiv, ja rent av väldigt otrevlig och osocial idag, bristen på sömn börjar visa sig är jag rädd för. Jag kopplar bort det och slutar tänka, det blir nog näst så. Tack för mig. Puss&Kram